Vem är du egentligen? Är du den personen som endast liknar dina föräldrar och andra personer i din närhet? Nej, det är du inte eftersom att Du är unik!
Ingen kan vara som du eftersom det finns ingen annan i hela världen som tänker som dig, känner som dig, eller ser ut som dig.
Alla är vi olik våra övrig med människor på något sätt,
och det är det som gör att vi alla är unika och speciella.
Alla är vi unika, och detta betyder att vi alla har ett eget viktigt mål i livet.
Vi alla har fått livet som gåva, för att vi alla är värda att leva.

Att skapa tid, det är väl någonting som vi alla skulle kunna vilja kunna skapa. För vem har inte känt att tiden inte räcker till? Man ska ha tid med skola/arbete, sina nära och kära, kanske att man har barn också som tar tid eller ett intresse som man vill ägna tid åt, sedan så måste man komma ihåg sig själv - sin egen hälsa och välbefinnande.
Hur ska man egentligen hinna allt det här? Det är ju omöjligt, eftersom att det är alltid någonting som kommer att få lida och oftast är det nog en själv som får lida. Man försöker att hinna med allt, men hinner istället med inget.
Har vi människor för många krav på oss själva? Är det därför tiden inte räcker till? Eller kan det vara samhället vi lever i som skapar krav?
Vad det än är som gör att vår tid inte räcker till, så kan man konstatera: att hur väl man än planerar så kommer man inte ha tid med allt!

Att skapa harmoni inom sig själv är för mig ungefär samma sak som att skapa förståelse för sig själv. Eftersom att det är först då man förstår sig på sig själv, man vet sina starka samt mindre starka sidor, man vet helt enkelt vem man är och vad man står för.
Det är då man har skapat harmoni för livet.
Tillfällig harmoni kan vara då man sitter och avnjuter en god middag med sina vänner, mediterar, ser en bra film, njuter av havet, eller vad det än nu kan vara som skapar en trivsam miljö att befinna sig i. Denna harmoni är tillfällig just för att denna stunden kommer att ta slut, man måste återgå till verkligheten.
Dock så ska man alltid ägna sig åt dessa tillfälliga harmoniska tillfällena, för även om man är harmonisk så kan man aldrig få nog av extra harmoniska tillfällen.

Har du någonsin ägnat en tanke åt varför små barn (ca 0-5) är rädda för spöken eller andar?
Är det egentligen inte underligt att de skulle vara det?
För vad vet ett barn om vad ett spöke är?
Och vem kan ha skrämt upp dem med att man ska vara rädd för spöken i en sådan tidig ålder?
Men kanske är det så, som jag tror, att barn är mer mediala än äldre. Barn har en bredare fantasi och fortfarande öppna till allt omkring sig. De har inte skaffat sig en uppfattning om vad som är normalt och inte.
Men varför skulle då spöken dras till barn? Jag tror själv inte att det är så att spöken dras till barn, men eftersom att spöken finns omkring oss hela tiden, vart vi än är, så lägger barn märket till dem. Speciellt på natten då när de inte är distraherade av annat i sin omgivning.
Ibland tror jag även att de spöken som finns omkring ett barn ofta är en avliden släkting eller annan anhörig som vill vaka lite extra efter det lilla barnet. Men eftersom att barnet inte känner igen denna person, och kanske att anden inte heller klarar av att visa sig på ett fysiskt liknande sätt så blir barnet rädd eftersom att han eller hon inte vet vad det är.
Däremot så är det ju inte så många som är mediala ändå upp till vuxen ålder (dock så tror jag att det är någonting som att vi alla kan träna upp) och det tror jag beror på att man som barn blir tillsagd att det inte finns spöken, att de bara är någonting som finns i sagornas värld. Tillslut så kommer barnet antagligen att tro på detta och slutar tillslut lägga märket till andarna som finns omkring dem.

Vad tror du?
Är man som barn mer medial än vad man är som vuxen?

Om man har ett öppet sinne och en öppen inställning till livet,
så kommer du att få ut så mycket mer av livet.

Brukar ni också få en liten slags ångestkänsla när man ska göra ett val?
Det kan lika gärna vara ett litet val, som vad man ska äta till middag eller större val som vilken utbildning man ska välja i framtiden.
Men är det inte konstigt att man känner denna ångestkänsla? För vi gör ju val hela tiden.
Men kanske att man känner en större ångest när man är medveten om att man ska göra ett val, även om det inte har någon större effekt på en själv eller andra.

Vad tycker du? Får du ångest när du ska göra val?

Vi lever idag i ett samhälle där vi inte tror, och att det nästan är fel att tro. Det är fel att vara kristen, muslim, buddhist, wicca, new age osv. Eller kanske inte direkt fel, men folk kan ibland tycka att det är underligt att en människa som lever i dagens vetenskapliga samhälle tror på uråldriga filosofiska tankar.
Men vad är egentligen fel? Är det fel att sätta sin tro och tillit till någon högre makt för att känna trygghet och gemenskap?

Sedan så tror jag också att människor idag vill tro på någonting som inte är vetenskapligt bevisat att det finns eller fungerar. Men det är en skön känsla när man själv får bevis för att någonting övernaturligt, andligt eller liknande fungerar. För jag tror verkligen att religioner och liknande verkligen kan hjälpa en. Det kan hjälpa en att finna tröst och trygghet, men nästan viktigast av allt: gemenskap. En grupp människor som samlas och delar samma intressen och tankar. En grupp där man kan lära ut kunskap men även ta emot kunskap.

Så vad tycker du? Är religioner och liknande någonting uråldrigt som inte har någon som helst sanning eller är det någonting som vi kan behöva till en viss del i våra liv?

Vart kommer vi ifrån?
Hur startade allting?
Vad är vi till för?
Är vi alla födda för att vi har
någonting viktigt att uträtta här på jorden?
Eller är vi födda för att göra vad
vi vill med vårt liv?
Kan vi tro på vad vår bäste vän säger till oss?
Eller ska man hellre tro på sig själv?
Finns det någon mening överhuvudtaget?

Varför lever vi egentligen?

Finns det något svar på den frågan? Antagligen inte. Ingen har det rätta svaret på varför vi lever, och vad vi ska göra med våra liv. Men vi kan nog alla enas om att vi har fått ett liv, och det ska vi ta vara på så bra som möjligt, följa våra drömmar och nå våra mål, våga göra misstag och våga att lyckas.
Helt enkelt att våga vara människa.