Har du någonsin ägnat en tanke åt varför små barn (ca 0-5) är rädda för spöken eller andar?
Är det egentligen inte underligt att de skulle vara det?
För vad vet ett barn om vad ett spöke är?
Och vem kan ha skrämt upp dem med att man ska vara rädd för spöken i en sådan tidig ålder?
Men kanske är det så, som jag tror, att barn är mer mediala än äldre. Barn har en bredare fantasi och fortfarande öppna till allt omkring sig. De har inte skaffat sig en uppfattning om vad som är normalt och inte.
Men varför skulle då spöken dras till barn? Jag tror själv inte att det är så att spöken dras till barn, men eftersom att spöken finns omkring oss hela tiden, vart vi än är, så lägger barn märket till dem. Speciellt på natten då när de inte är distraherade av annat i sin omgivning.
Ibland tror jag även att de spöken som finns omkring ett barn ofta är en avliden släkting eller annan anhörig som vill vaka lite extra efter det lilla barnet. Men eftersom att barnet inte känner igen denna person, och kanske att anden inte heller klarar av att visa sig på ett fysiskt liknande sätt så blir barnet rädd eftersom att han eller hon inte vet vad det är.
Däremot så är det ju inte så många som är mediala ändå upp till vuxen ålder (dock så tror jag att det är någonting som att vi alla kan träna upp) och det tror jag beror på att man som barn blir tillsagd att det inte finns spöken, att de bara är någonting som finns i sagornas värld. Tillslut så kommer barnet antagligen att tro på detta och slutar tillslut lägga märket till andarna som finns omkring dem.

Vad tror du?
Är man som barn mer medial än vad man är som vuxen?