Värld i kaos

Känner inte ni också att världen är i ett slags kaos och har alltid varit? Att det känns som att vart man än i världen ser så är det inte lugn och harmoni någonstans? I vissa delar av världen oroar man sig för ekonomin, både den privata och den samhälleliga. Vissa undrar om de kommer att ha råd med hyran en månad och andra undrar om deras land kommer att gå i konkurs.
 
I världen finns de också de människor som svälter och lever i misär och det verkar inte som att någon verkar bry sig om dessa människor, man är istället mer intresserad av att lägga sin tid och energi på oväsentliga saker såsom att köpa en ny tröja eller mobil istället för att skänka de pengarna till en person eller familj som är i behov av pengarna på riktigt. Vissa kanske undrar om jag anser att vi i väst ska skämmas över de tillgångar och förmåner vi har, men det anser jag inte. Dock så ska vi uppskatta dessa mer och värdera dem högt och inte anta att dessa tillgångar alltid kommer att finnas, utan anse att de kan försvinna när som helst. Sedan så anser jag också att vi i väst måste våga se de människor som vill ha vår hjälp men inte alla gånger vågar be om den.
 
Sedan så finns de människor som kämpar för sina liv för att få chansen att leva i ett demokratiskt land och leva med alla de mänskliga rättigheter som är rättigheter och något som alla människor förtjänar. Människorna är så otroligt modiga när de sätter sig emot korrupta regeringar som dödar många som motsätter sig. Vad är det som driver dessa människor? Hur vågar de göra dessa extremt modiga handlingar? Antagligen så kämpar de för något som de vet är rätt och är en mänsklig rättighet, och de kämpar för att de vill kunna lämna efter sig ett land som deras efterlevande kommer att kunna känna sig trygga och stolta över. Det jag många gånger undrar över är om det här är något värt att dö för, och om de någonsin kommer att ha ett värde de personer som kämpar för sina rättigheter så mycket att de dör. Jag hoppas verkligen att dessa människor inte har kämpat förgäves utan att de en dag kommer att finnas en mening med att de dog.
 
Sådana här tankar har ockuperat min hjärna den senaste tiden, och det känns bra att kunna skriva ned dem även om de för dig som läsare kanske kan verka lite osammanhängande. Men jag delar gärna med mig, och om ni vill dela med er av något så lyssnar jag gärna!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0